 |
|
| Mitt stora bilintresse kan man nog säga fanns där redan vid låg
ålder. Jag minns så väl när jag sex år gammal stod hemma vid grinden vid Vägume i
Lärbro och såg på bilar. Gamla bilar vill säga. Jag minns särskilt Oskar
Söderdahls T-Ford-1925. Jag bodde så till att när han startade sin Ford hörde jag
detta och sprang genast ut till grinden för att begrunda bilen där den kom från höger
och försvann uppför Törners backe mot Slite. På återvägen brukade den vara lastad
med säckar, sockerlådor och annat matnyttigt. Jag stod vid grinden då också. Min första bil var en Ford Junior som jag fick
överta 1948. Det har sedan rullat andra vardagsbilar genom mitt liv bl.a Triumph
Mayflower och Renault CV 4. Efter 17 år kom det in en turist på bilmuseet. Han fick se Selven som stod där olackad men med kylare och huv på, och säger att en likadan kylare har en vän till honom i Linköping. Efter 14 dagar ringer det en man till mig som presenterar sig vid namn Stridh: "Jo god dag, jag har en vän som varit i ert museum och han säger att ni håller på att renovera en Selve, stämmer det?" Jo, det stämmer bra. "Fint för jag har en del delar liggande till en slik maskin." Jaha, jag trodde det gällde en kylare bara? "Jag har en sådan också, men det finns mer delar. Det är så att jag är fastighetsskötare i ett hus här i Linköping. Det skrotades 1929 en Selve av 1920 års modell här i huset. Det bars ned i källaren, det som blev över, och här står det ännu." Då började jag dra öronen åt mig och frågade om det möjligtvis fanns någon sufflettställning eller kardanaxel? "Jo det tror jag, och kardanaxeln står här i hörnet. Ja, jag har en motor också". Du, är du hemma på måndag??? Tid bestämmdes till måndag kl ett och jag for till Linköping med släpvagn. Herr Stridh visade sig vara en seriös man. Han öppnade dörren till källaren och där fanns en skattkammare bevarad. Alla dörrar, nya delar i papper, sufflettställning, kardan, pinjong, ratt mm. Allt var till min årsmodell. Det var bara att stapla för allt var sorterat i ordning och reda. Ett av problemen med renoveringen var ju transmissionskedjan som var femdubbel och nära nog omöjlig att nytillverka. Jag plockar upp ett oljigt vaxar papper, vecklar ut detta och finner inte bara en utan två nya transmissionskedjor till Selve-1920. En museumbesökare, ett hyreshus i Linköping, en Selveägare som tänkt framåt 1929. Det har blivit en del bilar genom åren. Stutz Bulldog, det enda exemparet i Europa är en intressant bil. En annan är Opel 1907 som är Nordens äldsta. Calthorpen köpte vi i England 1978 och Rolls Roycen kommer från Västergötland. Rolls Royce är ju egentligen inget att ha men utan en Rolls är ju inget bilmuseum komplett eller? T-Fordar har det blivit några också men det har ju sina orsaker. Motorcyklar av äldre slag har det blivit ett trettiotal genom åren. En B-Ford har det blivit men dock ingen A-Ford.Källa: GV-bladet nr 2 1993 (Mats Andersson) Mitt bilmuseum är öppet från mitten av juni till halva augusti. Du är hjärtligt välkommen! |
|
| Min första veteranare, en T-Ford, köpte jag för 100 kr. Året var
1964 och hela vintern jobbade jag med renoveringen i ett oeldat garage. Minnet av när jag
travade hem på natten var att det knarrade under skorna och att det var stjärnklar
himmel. Min enda önskan var då att klockan skulle vara sex så att man kunde få köra
igång igen. Det är det enorma intresse som man bara får när man gett sig den på att
få köra till nästa sommar.
|
|
|
|
|
|
. |
|
|
|
